Nima Sanandaji borde praktisera den åttonde regeln (tala sanning, eller ljug åtminstone inte).

Annie Lööf gästade nyligen Skavlan i sällskap med Jordan Peterson och gav där uttryck för sin uppfattning i frågan om betydelsen av arv och miljö för skillnader mellan män och kvinnor. Denna är givetvis att miljön betyder (nästan) allt. Peterson gav å sin sida uttryck för uppfattningen att även arvet har en viktig roll och hänvisade bland annat till en nypubliserad studie i Science som framhöll att skillnader i värderingar och preferenser tenderar att öka, desto mer länderna ägnar sig åt jämställdhetspolitik. Lööfs argumentation – som var helt befriat från referenser till stödjande studier – fick sedan en hel del kritik i högerkretsar.

Som en vit riddare skrider då Nima Sanandaji fram till Lööfs försvar. Han menar att han kan avgöra frågan som Peterson och Lööf argumenterar om, ty det var han som skrev studien som Peterson refererade till! Så vem annars skulle då vara mer lämpad att bena ut implikationerna?

Det uppenbara problemet här är dock att det inte är sant. Artikeln i Science som Peterson refererade till är skriven av Armin Falk och Johannes Hermle. Sanandaji har förvisso skrivit om en annan aspekt av ”jämställdhetsparadoxen”: att det finns en hel del mindre jämställda länder där andelen chefer är högre än i mer jämställda länder och påtalar vikten av storleken på den offentliga sektorn. Men detta är inte vad Peterson talar om här. Att han i ett annat sammanhang har noterat Sanandajis studie hör inte till saken. Sanandaji har antingen inte begripit vad de talat om eller försökt plocka poäng genom att avsiktligt misskaraktärisera Petersons argumentation. Ingendera av alternativen är särskilt smickrande för forskaren Sanandaji.

Lämna en kommentar